Som om det fanns 

såsom ett ord eller minne

någonstans långt ifrån, dundrar genom din

övergivna station, såsom en dimma i mars

stiger och sjunker utan spår

 

och frågor   såsom ett möte lämnar dig tom eller

stum, på hälft, såsom ett barn lämnar dig öppen,

nästan öppnad, aldrig det men

 

kanske en våg sköljer dig fri då, lyfter dig

upp, bär din tyngd, vidare, genom

åren du jagat

 

Uppföljaren kom 1992. Det brukar heta att den den andra boken är knepigast att skriva, men jag minns processen som sällsynt harmonisk. Enda haken var att samlingen blev färdigt väl sent på hösten och recenserades i Hufvudstadsbladet dagen före julafton, vilket knappast kan anses optimalt ur ett marknadsföringsperspektiv. Boken har ett lite drömskt tonfall, vilket kan bero på att vi fått vårt första barn året innan och följaktligen sov mindre än tidigare.