Vid tröskeln

Jag debuterade år 1990 med den här diktsamlingen, som utkom på Söderströms förlag. Några år tidigare hade jag vunnit Arvid Mörne-tävlingen med en uppkäftig diktsvit, men tonfallet i den första boken är mer sobert och seriöst och inleds talande nog med ett citat av den finlandssvenske modernisten Rabbe Enckell, en författare få citerade vid den här tiden. En kuriosadetalj är att den nedan citerade dikten ingår i den färska antologin Bländad av död och kärlek (Schildts & Söderströms 2021). 

 

Jag har bara svaga minnen från den dagen:

tiden rörde på sig, vi andra

förblev orörliga   Hunden låg under bordet,

gömde nosen bakom tassarna och vi förstod

och avundades den på avstånd   Tv-flimret

nådde ända ut på gatan; mänskorna blev

blå i det kalla skenet   Bilderna radades

på varandra som tegel: jaktplanen hade

närmat sig den ännu rykande kusten

och vi såg anfallet i slowmotion någon stund

efteråt   Ute verkade allting så mycket

klarare, skarpare, kanske för att mina tankar

inte fanns där för att gripas eller

begripas   Redan i ett tidigt skede blev

orimligheten en rimlighet som inte

ifrågsattes  Någonting ryckte sig hela

tiden loss, började falla